Det är i år (2016) exakt hundra år sedan min farfar, glasblåsarmästaren Knut Bergqvist, tog fram de tre första graalglasen i Orrefors hytta. Han var pådriven av både ägaren, konsul Johan Ekman (som gett Knut fria händer att experimentera fram nyheter utan hänsyn till vad det kostade)och den framsynte disponenten Albert Ahlin.
Knut hade redan vid Baltiska utställningen i Malmö 1914 (dit han skickats av Orrefors för att inhämta idéer om formgivning och nyheter) fått syn på några glas från Reijmyre med invälsat glaskross, och det var då han började fundera på hur man skulle kunna få dekoren innesluten i glasmassan. Men det var inte förrän sommaren 1916 han på allvar började realisera idén om hur han skulle göra. Det etablerade överfångsglaset (Gallé) med sitt reliefmönster i ytan var utgångspunkten och den 28 juli denna sommar delade Knut sönder några såna glas i mindre delar som fick bli utgångspunkten för hans idé med att göra ämne. Ämnena värmdes upp långsamt och sedan häftades de an på pipan, välsades jämna (så att inte luft skulle tränga in i mönstret) och ett klarglaslager fångades an över. Slutligen blåstes glasen upp och drevs ut till färdiga vaser. Knut gjorde tre såna den där sommardagen för hundra år sedan, men han visade inte vaserna för någon förrän över en månad senare.
 |
| De tre första graalglasen som Knut Bergqvist tillverkade 28 juli 1916 i Orrefors hytta. Bilderna från arkivböckerna över graalglas i Orrefors arkiv. |
Under hösten
och vintern 1916/17 tog man fram glas i den nya tekniken, som av Ahlin
döptes till graal, då mönstret likt Kristi blod inneslöts i
kalken/glaset som kallades den heliga graal. Mönstren till de första
gralglasen ritades av Heinrich Wollman eller Fritz Blomqvist, men själva
formen stod Knut huvudsakligen för själv. Wollman etsade också
skickligt mönstren på ämnena som Knut tagit fram i hyttan. Bergqvist
vidareutvecklade sedan tekniken med att tillverka ämnena med en speciell överdrivningsmetod, så att man
kunde använda mer än en färg i överfånget och en i underfånget.
Graalglas med upp till 5 färger kom då till stånd, vilket gav
konstnärerna Gate och Hald full frihet att komponera, när de började
använda Knuts graalteknik för sina ritade alster en bit in på 1917.
Under åren 1916-21 har dock Knut enligt förteckningen med bilder över graalglas i Orrefors arkiv, stått för formen till hela 173 st ensam, 78 st i samarbete med Simon Gate och ytterligare några i samarbete med Edward Hald. Förmodligen har Knut formgett flera än så, eftersom det finns väldigt lite av de man tillverkade 1916 (bara de tre första), angivna i arkivet. Även i början av 1917 saknas uppgifter om en hel del graalglas i arkivböckerna. Och det var Knut som i sin mästarstol blåste och drev alla dessa graalglas som kom ut från Orrefors mellan 1916 - 1928, det ska man inte förglömma. Hans skicklighet och precision var en viktig faktor för att resultaten skulle kunna bli så som konstnärerna Gate och Hald ville ha dom. Mästaren som efterträdde Knut Bergqvist i drivverkstaden på Strömbergshyttan 1947, Kjell Andersson, beundrade Knuts skicklighet och uttryckte vid något tillfälle att han arbetade med en hjärnkirurgs precision i mästarstolen. Att samarbeta med en sån mästare måste varit en dröm för konstnärerna som fick den möjligheten. Men det var Gates och Halds fantastiska formkänsla som gjorde graalglasen fulländade konstnärligt, det ska heller aldrig föglömmas. Där var Knut inte lika duktig, det kan man också se om man studerar böckerna i Orrefors arkiv där åtminstone jag personligen ser ett mönster, där de glas som försetts med B som formgivarbeteckning inte når upp till den höga konstnärliga nivå i form eller i dekoranpassning, som man kan se att de glas som försetts med Gates G och Halds H har.
Under åren 1916-21 har dock Knut enligt förteckningen med bilder över graalglas i Orrefors arkiv, stått för formen till hela 173 st ensam, 78 st i samarbete med Simon Gate och ytterligare några i samarbete med Edward Hald. Förmodligen har Knut formgett flera än så, eftersom det finns väldigt lite av de man tillverkade 1916 (bara de tre första), angivna i arkivet. Även i början av 1917 saknas uppgifter om en hel del graalglas i arkivböckerna. Och det var Knut som i sin mästarstol blåste och drev alla dessa graalglas som kom ut från Orrefors mellan 1916 - 1928, det ska man inte förglömma. Hans skicklighet och precision var en viktig faktor för att resultaten skulle kunna bli så som konstnärerna Gate och Hald ville ha dom. Mästaren som efterträdde Knut Bergqvist i drivverkstaden på Strömbergshyttan 1947, Kjell Andersson, beundrade Knuts skicklighet och uttryckte vid något tillfälle att han arbetade med en hjärnkirurgs precision i mästarstolen. Att samarbeta med en sån mästare måste varit en dröm för konstnärerna som fick den möjligheten. Men det var Gates och Halds fantastiska formkänsla som gjorde graalglasen fulländade konstnärligt, det ska heller aldrig föglömmas. Där var Knut inte lika duktig, det kan man också se om man studerar böckerna i Orrefors arkiv där åtminstone jag personligen ser ett mönster, där de glas som försetts med B som formgivarbeteckning inte når upp till den höga konstnärliga nivå i form eller i dekoranpassning, som man kan se att de glas som försetts med Gates G och Halds H har.
 |
| Knut Bergqvist, Strömbergshyttan 1944. |
För ett par år sedan började jag fundera på hur vi skulle fira detta med att graalglaset fyller 100 år 2016. Och kom då på idén att ta fram en HUNDRAÅRSGRAAL. Jag fick namnet skyddat hos Patent- och registreringsverket och så bokade jag in domänen hundraårsgraalen.se. Givetvis skulle min syster Ulla-Carin stå för formgivningen och vi diskuterade några idéer som hon kunde realisera genom att använda tekniken med att klistra värmebeständiga färgdekaler på ämnet. Det är en utvecklad graalteknik som Per B. Sundberg började med i Orrefors någon gång på 1990-talet. Med denna utvecklade graalteknik skulle hon kunna få in både en bild av farfar Knut och av hans första graal no 1 i dekoren, dessutom en bit av texten ur han egna nedtecknade berättelse om hur graalglaset kom till. Bilden av Knut är dessutom tagen av vår far, Sven-Erik "Putte" Bergqvist i början av 1940-talet på Strömbergshyttan, där farfar Knut arbetade sina sista år.
Och nu står vi alltså vid målet, lagom till utställningen på Glass Factory i Boda, där graalteknikens 100-årsjubiléum firas med en stor utställning som startar nu på lördag 5 nov. Men här ska ni, några dagar dessförinnan, få en förhandstitt hur resultatet blev. Ulla-Carin tog fram tre stycken Hundraårsgraalar (precis som Knut tog fram tre stycken demonstartionsgraalar 28 juli 1916), varav en har samma form som Knut gav graal no 1. Det är de duktiga mästarna Michael Axenbrandt och Ronny Fagerström på Målerås glasbruk som står för det praktiska arbetet, assisterade av Petter Jonasson. Formgivaren till de tre HUNDRAÅRSGRAALARNA, min syster Ulla-carin Bergqvist, har tagit bilderna. Och alla tre finns utställda på Glass Factory i Boda fr.om lördag. Välkomna dit!
Nils Bergqvist
